Scrigroup - Documente si articole

Username / Parola inexistente      

Home Documente Upload Resurse Alte limbi doc  
BulgaraCeha slovacaCroataEnglezaEstonaFinlandezaFranceza
GermanaItalianaLetonaLituanianaMaghiaraOlandezaPoloneza
SarbaSlovenaSpaniolaSuedezaTurcaUcraineana

FiskeFysiskaGeografiHistoriaInstallationerKulturLedningLitteratur
MarknadsföringOlikaReceptSociologiSportTeknikUtbildning

Elektronisk - Navigation GPS-mottagaren - 10 FRÅGOR OM GPS

installationer



+ Font mai mare | - Font mai mic



DOCUMENTE SIMILARE



Elektronisk

Navigation

GPS-mottagaren

10 FRÅGOR OM GPS



Varför tog jänkarna bort störkoden

Och vilken funktion fyllde den?

Den och nio andra fragor far du svar pa här.

Hur vet GPS-mottagaren vad klockan är?

Det vet den egentligen inte. I varje fall inte med tillräcklig noggrannhet för att kunna göra en positionsbestämning. Det är satelliterna som haller reda pa tiden.

Varje satellit är utrustad med ett s.k. atomur* som är den mest exakta typen av kända tidmätare. Det finns en liten fröken Ur i varje satellit som berättar för satellitmottagarna vad klockan är som en del i den information som kontinuerligt sänds till mottagarna och som de använder för att fastställa sin position.

GPS-mottagarna fastställer sin position genom att beräkna hur lang tid det tar för signalerna fran minst tre satelliter att na mottagaren.

Exakt hur mycket klockan är behöver inte mottagaren veta. Det den behöver veta är tids-skillnaden mellan det att signalerna fran de olika satelliterna nar mottagaren och det kan den mäta med hjälp av sin egen klockkrets.

Med ledning av tidsskillnaden kan avstandet till de tre nödvändiga satelliterna fastställas genom att radiovagornas utbredningshastighet är känd knappt 300 000 km per sekund. Det handlar naturligtvis i första hand om en komplicerad matematisk beräk-ning som med traditionella metoder antagligen skulle ta timmar att utföra, men med hjälp av mot-tagarnas inbyggda datorer tar det sekunder eller brakdelar av sekunder.

Satellitmottagarnas till synes exakta tids-angivelser är bara lite grädde pa moset. Helt exakta är de för övrigt inte heller. Det tar trots allt nagra brakdelar av sekunder innan satelliternas tidsan-givelser när mottagarna men att betrakta de nano-sekunderna som försumbara i sammanhanget kan nog anses som helt okej.

*Atomur är inte, som namnet kanske ger sken av, försedda med nagon form av kärnreaktor. Det handlar istället om en atom som svänger i en viss hastighet pa samma sätt som kvartskristallerna som används i vara moderna klockor. Skillnaden är att frekvensen är exaktare än i kvartskristallerna (och priset pa atomuren ofantligt manga ganger större).

Ar GPS-satelliterna stilla i fasta positioner eller rör de sig och hur kan mottagarna da veta var de befinner sig?

GPS-satelliterna rör sig i väldefinierade banor runt jorden. Uppgifter om dessa finns delvis inprogram-me­rade i mottagarna och sänds ocksa delvis fran satelliterna. Det är det som de i GPS-sammanhang omnämnda almanackorna handlar om.

Fast eller handburen mottagare, vilket är bäst?

I det sammanhanget finns det ingen vinnare. Bägge typerna har sina fördelar. Den handburna mottag-aren är liten, smidig och mangsidig. Kan därför bäras med och användas bade pa sjön, i bilen och pa skogspromenaden medan de fast monterade som regel bara kan användas i ett och samma fordon eller bat. A andra sidan brukar de fast monterade vara försedda med större och mer lättlästa och lättöverskadliga displayer. De fast monterade är som regel ocksa gjorda för att utnyttja baten eller bilens elsystem medan de bärbara i huvudsak brukar vara beroende av batterier i inbyggda batterifack. Aven om moderna GPS-mottagare är betydligt strömsnalare än sina äldre syskon kan batterikostnaderna bli avsevärda om mottagarna används flitigt.

De som avser att bara använda sin mottagare ombord pa sin bat bör i första hand välja en fast monterad. Aven om den är fast monterad bör den vara lätt att koppla loss och ta med hem mellan utflykterna för att inte fresta tjuvar i onödan.



Hur paverkas priset av antalet waypoints som mottagarna kan lagra. Hur manga waypoints behövs egentligen?

* De flesta GPS-mottagare levereras med möjlig-heter att lagra fler waypoints än vad som egentligen är praktiskt användbart.

Lagringsmöjligheterna för waypoints är inget som patagligt borde paverka priset pa en GPS-mottagare. Men leverantörerna använder gärna möjligheterna som ett försäljningsargument, trots att det i praktiken är ett spel för galleriet.

Det later bra med mycket lagringsmöjligheter men det har visat sig att det är fa användare som utnyttjar möjligheterna. Bland annat för att det är tidsödande och trakigt att lägga in dem. GPS-mot-tagarna har en mängd betydligt vettigare och funktionellare användningsomraden än att leda navigatören mellan ett antal i förväg inlagda waypoints. Den som använder en GPS-mottagare brukar upptäcka det ganska snabbt.

Vilka är de nödvändiga basfunktionerna i en GPS-mottagare?

Den ojämförligt viktigaste och mest användbara funktionen är positionsvisningen i latitud och longitud. Värden som kanske inte används sa ofta vid vanlig skärgards- och kustnära navigering, men som man snabbt brukar bli kompis med och utnyttjar da man börjar använda en GPS-mottagare och upptäcker systemets möjligheter.

Fart- och kursinformationen är ocksa värdefull information som antagligen alla GPS-mottagare erbjuder.

Till skillnad fran traditionella loggar och kom-passer mäter GPS-mottagare fart och kurs över grund, d.v.s. verklig fart och kurs. Det eliminerar en hel del av de problem som vind och ström orsakar.

Man skall dock vara medveten om att kompas-sfunktionen i en GPS-mottagare inte är detsamma som en vanlig kompass. GPS-mottagaren är prak-tiskt taget värdelös som styrkompass. Och vad händer om prop­pen gar?

Ska man köpa en GPS-mottagare via nätet eller i en butik?

Det gar säkert att köpa en GPS-mottagare nagot billigare via nätet än i en butik men det är tveksamt om det är en bra affär. Instruktionsbokens sprak är ofta ett problem genom att det brukar vara genera-lagenterna respektive land som medverkar till eller helt star för översättningen och därför har ensamrätt till den pa sitt lands sprak. Ett annat problem är servicen, särskilt garantiservicen och ibland även uppdateringen av programvaran. Generalagenterna brukar vara mattligt roade av att hjälpa till med det pa apparater som de själva inte har salt.

Apparater som salts via nätet kan naturligtvis skickas tillbaka till leverantören för service. Men hur kul är det? Har leverantören som säljer billigt resurser och intresse av att fixa en felaktig apparat? Hur lang tid tar det? Och vad händer om apparaten försvinner pa vägen?

Finns vissa rutter och punkter redan inlagda i GPS-mottagare?

* Numera finns det förprogrammerade GPS-mot-tagare och ocksa GPS-mottagare som kan program-meras med rutter och punkter ganska enkelt med hjälp av en dator och i vissa fall en kartbas pa t.ex. en CD-skiva.

Dessutom brukar GPS-mottagare ha en automat-lagringsfunktion som gör det möjligt att dels ater-vända samma väg tillbaka till utgangsläget, dels spara ner och namnge en resa för att kunna göra den igen.

Hur aktuella är kurs- och farartuppgifterna som kan avläsas pa en GPS-mottagare?



* Som regel synnerligen färska. Kurs- och fartupp-gifter är inte det primära för en GPS-mottagare men det är krangligt för en tillverkare att göra GPS-mot-tagare pa ett sadant sätt att den tjuvhaller pa infor-mationen innan den presenteras. Hur snabbt GPS-mottagaren visar kurs och fartuppgifter beror pa flera faktorer som GPS-mottagarens databearbet-ningskapacitet, antalet kanaler m.m. Systemet som sadant har kapacitet för att kontinuerligt tillhanda-halla positionsuppgifter ombord pa t.ex. ett flygplan som rör sig med atskilliga hundra knop. Nagot annat är underlag för positionsuppgifter tillhanda-haller inte satelliterna. Det är mottagarna som med ledning av positionsuppgifterna kan beräkna med vilken kurs och fart mottagaren förflyttas.

När kan kombinerade mobiltelefoner och GPS-mottagare förväntas finnas pa marknaden?

* Sannolikt aldrig beroende pa att det finns smartare sätt att lösa behovet av att kunna fastställa sin position med hjälp av nallen. GPS och GSM, som är det nu aktuella mobiltelefonsystemet, är egentligen ingen bra kombination. Visserligen kan en viss fysisk likhet anas mellan de handburna apparaterna men i övrigt har de inget gemensamt. Däremot erbjuder GSM vissa möjligheter till positionering även om den funktionen inte är tillgänglig i de nuvarande nallarna.

Mobiltelefonoperatörerna, som registrerar alla samtal för att kunna ta betalt för dem, vet när och i vilket omrade en viss telefon har använts, eller används, och den funktionen skulle naturligtvis kunna aterkopplas till telefonen. Varje GSM-station har en räckvidd pa bara drygt tre mil och sa snart en mobiltelefon kommer utanför den fasta stationens räckvidd byter systemet automatiskt markstation, men den förändringen registreras naturligtvis ocksa bland annat av debiteringsskäl.

De fasta GSM-stationerna kommunicerar ofta, och särskilt under högtrafik, med flera (upp till 10) mobila stationer samtidigt pa samma kanal. För att kunna göra det utan att samtalen gar i varandra sänds infor­mationen i korta väl tidsdefinierade pulstag till de olika stationerna. De fasta stationerna upprättar kontinu­erligt sändningsscheman som anpas­sas efter avstandet till de mobila en­heterna.

Med hjälp av dessa gar det ocksa att avgöra hur langt fran den fasta sändaren en aktiv mobil station befinner sig. Med hjälp av detta skulle positionen pa en mobil station som befinner sig inom räckhall för flera

stationer ganska lätt kunna fastställas. An är det inte tillgängligt men tekniken finns inom räckhall sa den som lever fa se och behöver kanske inte vänta sa länge.

Vad fyllde den s.k. SA-signalen (störkoden) för funktion?

* Det är en fraga som manga har ställt sig men svaret är ganska givet om man tar hänsyn till att GPS utvecklades av militärstrategiska skäl pa uppdrag av det amerikanska försvaret. Nagon anledning att göra det tillgängligt för andra an-vändare fanns egentligen inte, men det amerikanska försvaret valde att öppna det även för civila använd-are. I samband med det gjorde man bedömningen att om systemet visade 50 till 100 meter fel spelade det ingen som helst roll för användarna ute pa världshaven - men det skulle naturligtvis ställa till bekymmer för terrorister och andra mer fientligt sinnade. Därför lade man till en kontinuerligt varierad felinformation i systemet som man kallade SA.

I ett tidigt skede insag man att detta inte skulle stoppa dem som ville missbruka systemet vilket förr eller senare skulle göra SA-signalen menings-lös och därför skulle tas bort pa sikt. Det spreds vid flera tillfällen rykten om datum da den skulle tas bort och den togs ocksa bort i tysthet under Gulf-kriget men aterinfördes sa snart kriget var slut. Nu är den borttagen. Det skedde i samband med att det började talas om att EU skulle skaffa ett eget och av dem kontrollerat system. En tillfällighet eller? Det lär vi inte fa reda pa, men nu är SA-signalen bort-tagen fran GPS. Förhoppningsvis permanent, men det kan ingen vara säker pa för GPS-satelliterna ägs och kontrolleras av amerikanska försvaret vilket i praktiken ger dem möjligheter att göra vad de vill med systemet.





Politica de confidentialitate | Termeni si conditii de utilizare



DISTRIBUIE DOCUMENTUL

Comentarii


Vizualizari: 1324
Importanta: rank

Comenteaza documentul:

Te rugam sa te autentifici sau sa iti faci cont pentru a putea comenta

Creaza cont nou

Termeni si conditii de utilizare | Contact
© SCRIGROUP 2024 . All rights reserved